Efter att på olika vis ha försökt att stänga ute insikten om förlust kommer vi till det som behöver ske för att vi verkligen ska bearbeta förändringen. Sorg. Och sorg känns. Olika för oss alla. Det kan innebära upplevelse av tomhet, avstängdhet, förlorad motivation, trötthet, övergivenhet, ångest, en känsla av att det aldrig kommer att bli bra igen – hopplöshet. Och kanske är det just det där sista som vi är så rädda för. Men även om förlusten är stor så kommer de svåraste känslorna att kunna gå över – även om det är svårt att känna eller tänka så just när sorgen präglar tillvaron.

Sorg är en vacker känsla – den innebär att någonting har haft betydelse för oss. Och det måste få kännas. Det är viktigt att sorgen erkänns för att vi ska kunna gå vidare. Sorg är också en känsla med funktionen att föra oss människor samman. Tårar i någons ansikte berättar att vi behöver ge omsorg – och för många är det en signal om att gå fram och fråga hur det är. Samtidigt är det många som själva är rädda för sorg (allt det där ovan) eller har fått lära sig att man inte ska visa ”svaghet” som har svårt att hantera även att andra är ledsna – men det är viktigt att komma ihåg: om någon reagerar så mot dig så är det absolut INTE fel på dig! Sorgen är din. Ingen annan ska bestämma om det är ok att vara ledsen eller inte. Förmågan att ha och visa känslor är en oerhört viktig förmåga – inte minst för att komma starkare ut på andra sidan, med ny förmåga och insikt om livet. Sorgen visar oss vad som är meningsfullt i våra liv – och därför behöver vi lyssna på sorgens budskap, så att vi kan leva enligt våra värderingar.

Om vi inte får känna sorg utan i stället låtsas vara glada så ökar risken att vi kommer längre och längre bort från att bearbeta förlusten och i stället fastnar i negativa tankar om oss själva som vi inte delar med någon annan. En förlust väcker ofta existentiell ensamhet – en känsla av att andra inte förstår och att man inte vill visa sig ledsen. Och det kan leda till att vi skäms mer och mer för oss själva, och inte minst kan distansen till andra (som skulle ha kunnat bli ett stöd för oss) öka. Men det man kanske inte tänker på är att just att våga dela även de sidor som känns svåra är första steget mot att få äkta kontakt med en annan människa.

Men hur ska man härda ut då, när det är som värst? Sorgen kanske känns fullständigt övermäktig. Livet kanske känns helt meningslöst. Ja, något av det viktigaste är att TILLÅTA sig känslan och samtidigt ha TILLIT till att det kommer en annan tid. Sorgen kanske inte helt går över, den kommer sannolikt att finnas kvar i dig som en pusselbit av ditt liv – men du kommer att kunna leva med den. Och kanske till och med vara tacksam över den – beroende på vilken typ av förlust det handlar om. Det är också bra att göra just sådant som känns meningsfullt – att ge näring åt det som faktiskt betyder något, trots förlusten.

En annan sak är MEDKÄNSLA med dig själv – att vara snäll mot dig själv och kanske sänka kraven tillfälligt. Det kan vara nog så viktigt. Att vara snäll mot sig själv innebär också att ta hand om sig genom att ge sig själv det man tycker om och behöver, som en kopp varm choklad eller utrymme att bara sitta i solen. Det innebär att ta hand om sin kropp på alla sätt man kan – äta mat som man tycker om men som är nyttig och ger näring. Sova tidigt så att man ökar chansen att få god sömn. Och att komma ut i friska luften och röra på sig. Ofta kan detta få stå åt sidan om sorgen blir för tung – men de här sakerna hjälper hela dig att orka med sorgen! (För gratis meditationsprogram via app till dig som är ung – se ungalukas.se.)

Och kom ihåg att ta stöd om du behöver. Dela dina känslor med någon som lyssnar och inte dömer eller kommer med käcka tillrop. Som vi skrev i inledningen till den digitala skolan, det handlar om att närma sig en person som just DU har förtroende för. Du är varmt välkommen till oss i chatten på Unga Lukas, om du vill. Vi finns till för dig och vill lyssna.

TAKE HOME:

  1. Känslan av sorg behöver nå oss för att vi verkligen ska kunna bearbeta en förlust. Vi kan känna tomhet, förlorad motivation, trötthet, övergivenhet, ångest och hopplöshet. Och det är så klart jobbigt – men det är ett tecken på att det vi förlorat verkligen har betytt något för oss.

  2. Om vi inte får känna sorg riskerar vi att må ännu sämre. Vi kan känna oss existentiellt ensamma och skämmas över att vi egentligen mår dåligt – och därmed skapa distans till andra som vi egentligen hade kunnat komma nära.

  3. I sorg hjälper det att ha medkänsla med sig själv, göra sådant som ger mening och försöka ha tillit till att det kommer nya dagar. Men det är också viktigt att ta hand om sin kropp och ta stöd om man behöver. Glöm inte att sorgen kan föra oss människor närmare varandra.