Då vi ställs inför en förlust så kan vi ofta drabbas av förnekelse. Vi VILL INTE vara med om detta, och vi tar därför inte in det. Just i denna kris ställs ju många inför ett relativt osynligt och luddigt hot, som man exempelvis som ung inte i lika grad känner sig rädd för – och då blir det så klart också svårt att ta in. Det är också så med oss människor att vi gärna gör precis som alla andra i gruppen – och det blir därför också svårt att fullt ut ta in exempelvis restriktioner om inte andra i den närmaste gruppen gör det.

Men för många är förlust av vardag, framtidsutsikter, jobb eller relationer mer märkbara och då kan vi hamna i förnekelse – i alla fall en kort tid. Förnekelse handlar i grunden om att man omedvetet eller medvetet vägrar acceptera verkligheten och fakta – och det är ett försvar som ska göra det hanterbart för oss, för att vi ska kunna överleva och orka. Och det är ju på ett sätt en positiv mekanism. Den skyddar oss mot det vi tycker är utmanande och otäckt, smart av hjärnan. Men så klart blir det ett problem om det pågår länge…

För förnekelse fungerar inte i längden – så det är egentligen lika bra att ta itu med det som är och det man känner och upplever så snart man kan. Det handlar egentligen i grunden om att stanna upp ett ögonblick och våga lyssna inåt – Vad finns där? Vad skaver? Den där oron jag går med, den där stressen eller ångesten – vad handlar den om? Och att successivt ersätta förnekelsen med att våga kika på det som upplevs obehagligt eller utmanande. Kanske vid ett tillfälle då man befinner sig i en bra situation – kanske tillsammans med någon annan som gör att man känner sig trygg.

För om det är så att man undviker mycket och inte vill känna sin känslor i flera situationer – då kan det vara bra att prata med en psykoterapeut eller psykolog. Så att vi inte fastnar i det. För känslorna är våra vägvisare och stänger vi dörren till dem så kan vi heller inte fungera lika och lösa de problem vi ställs inför. I slutändan handlar mycket i livet om att faktiskt kunna vara i verkligheten som den är – i medgång och motgång. För att kunna ta in och uppleva både det som smärtar – och det som ger energi, glädje och hopp.

TAKE HOME:

  1. När vi ställs inför en förlust kan vi reagera med att helt enkelt inte vilja ta in verkligheten – och hamna i förnekelse.

  2. Förnekelse fyller en funktion för oss, för att vi ska orka och successivt kunna ta in förlusten, men det blir ett problem om vi fastnar i det.

  3. Att våga kika på de känslor som verkligheten väcker är grunden till att fungera bra på sikt och kunna lösa de utmaningar som vardagen ställer oss inför.