Krisskolan
Livet händer oss hela tiden, för allt är i ständig förändring.
Vi behöver skapa mening i det som händer i våra liv.
Krisskolan lär dig mer om reaktioner då vi drabbas av förlust och kris.
Förstå känslorna
Livet förändras hela tiden och vi människor också. Corona överraskade exempelvis hela världen och då var vi alla i kris samtidigt. Det är en ”kris” vi alla har lärt oss att leva med och hur gjorde vi egentligen det…?
Det finns händelser som vi kanske inte alltid tänker på, fast de finns naturligt i människors liv. Det vi går igenom kan ses som en FÖRLUST. En förlust av något som varit viktigt för oss och som tagits ifrån oss. Det kan vara en vän som flyttar, en inställd träning, när ett löfte blivit brutet, när planer inte blir som vi tänkt oss och många andra situationer som händer hela tiden varje dag. När det händer oss, vill vi förstå vår oro, stress, ångest och nedstämdhet.
Att drabbas av förlust väcker i sig känslor och de kan upplevas som allt från lätt oro eller rastlöshet till ångest och svår nedstämdhet. De känslor som följer av förlust, kan förstås genom olika faser, som vi kommer berätta mer om. Reaktionen på en förlust är alltid individuell. Du kan gå bakåt och framåt mellan faserna. Det tar så klart olika lång tid att bearbeta en förlust. Men de olika faserna kan lära oss förstå mer om våra reaktioner.
Mitt i allt som känns sådär bra eller jättesvårt, beroende på din situation, så kommer du inte alltid att vara just här. Som du kan se i den process vi illustrerar, så kan de jobbiga känslor du kanske har just nu, förändras med tiden. De kan till och med övergå i någonting som går bra att leva med – något du kan lära och utvecklas av.
Men en sak är viktig – inte minst om vi ska ta oss igenom faserna och komma starkare ut på andra sidan. Vi kan alla behöva stöd, när vi går igenom en förlust – stor som liten. Vi har inte all erfarenhet och kunskap själva. För att lära och utvecklas, behöver du både lyssna på din egen inre visdom och även ta in andras. Det är viktigt för att få stöd i att förstå vad som känns där inne för just dig, för det är inte alltid så lätt att veta. Det kan kännas läskigt att berätta något känsligt om dig själv för någon annan, för du vet inte hur de reagerar på det du berättar. Kommer de skratta? Tycka att jag är löjlig? Berätta vidare för någon annan? Det vet du inte.
Det där med förtroende är lite klurigt, för hur ska du kunna veta att de faktiskt kommer att lyssna, stanna kvar och fortsätta att finnas för dig. Det vet du inte. Det enda sättet att ta reda på det, är att prova. Om du visar förtroende för någon, visar din sårbarhet och berättar, först då vet du. Visst kan det vara så, att det inte funkar. MEN…du kan du också ha öppnat upp för en gammal eller ny relation, där förtroendet bara fördjupas. För när du berättar något sårbart och känsligt om dig, för någon du känner är värda ditt förtroende, så är det precis det du får tillbaka.
Du behöver vara modig, när du ska göra något för första gången, som känns läskigt. Det är precis det MOD innebär: Du är rädd, fast du gör det ändå. Välj någon som du känner att du vill prova att berätta för och känner att det finns förtroende i någon form. Om du vill träna på hur du kan göra och säga, så prova chatta med oss. Det är många som väljer att berätta för oss först, innan någon annan vet. Känns tryggt i en anonym chatt. Du kan prata om allt du vill och behöver. Inga begränsningar.
Förnekelse
Förnekelse är en vanlig reaktion när något svårt eller oväntat händer. Det kan kännas som att kroppen eller hjärnan inte riktigt vill ta in det som har hänt – som om det inte är verkligt. Du kanske fortsätter som vanligt, pratar om annat eller undviker att tänka på det som har hänt. Det kan till och med kännas som att det inte har hänt alls.
Förnekelse är ett sätt för kroppen att skydda dig. När något är för stort eller för svårt att ta in på en gång, stänger vi ibland ner känslorna för att orka. Det är inte farligt, och det betyder inte att du inte bryr dig. Det betyder bara att du, just nu, behöver lite tid innan du är redo att förstå och börja bearbeta det som hänt.
Det är okej att inte känna allt på en gång. Alla reagerar olika, och för många är förnekelse ett första steg i att långsamt närma sig verkligheten.
Ilska
Även om vi hela tiden upplever förändringar både inom och utom oss, ibland som förluster och ibland som kriser, så upplever man det inte alltid så själv. Det kan vara jobbigt att gå till de där sorgsna och bedrövade känslorna, när man bara vill fortsätta som vanligt. Då är det lätt att man blir ARG i stället – irriterad, rastlös och frustrerad! Även stresskänslan gör att man går upp i varv och kanske börjar agera på negativa sätt. Ilskan behöver få finnas där. Det är bara bra att vara medveten om den och se vad den står för, så att den i sig inte skapar problem och ökad distans till andra. Eller skadar dig själv.
Det som är positivt i den här fasen är att vi går ifrån att förneka verkligheten, till att trots allt reagera på den och därmed börja bearbeta den. Ofta tänker vi i termer av att det är orättvist. Varför just jag? Varför just nu? Det kan också bli så att man skyller på andra och ofta de som är nära. Om man är stressad över att saker inte blivit som man tänkt och inte kan påverka, så är det ju faktiskt ingens fel.
När någon annan har gjort en illa, så är det viktigt att tillåta sig att vara just arg. Om det känns svårt att uttrycka ilska mot någon, om man är rädd för vad som ska hända, så kan det vara viktigt att få stöd i det. Prata gärna med oss anonymt i chatten, så stöttar vi eller berättar vart du kan vända dig. Inte minst om någon annans ilska går ut över dig!
Om du upplever att din egen känsla av ilska eller ångest är för stark, kan det vara bra att försöka pausa eller avleda dig, för att bryta känslan. Då kan det vara bra att göra något som distraherar tillfälligt, som att se en film. Att prata med någon kan också vara ett sätt att hantera en stark känsla. Du får gärna komma in och chatta med oss. Ett annat sätt är att göra andningsövningar eller fokusera på något annat som lugnar. Det brukar göra känslorna hanterbara, som att t ex skriva eller lyssna på musik. Medveten närvaro är mycket bra för en arg och stressad hjärna.
Det är viktigt att inte tränga undan starka känslor, för det riskerar bara att leda till att känslan förstärks. Ett sätt att släppa ut ilska och frustration är att röra på sig. Dansa, boxas, springa! En rask promenad eller en joggingtur i det tempo som känns rätt, är ett effektivt sätt att släppa på anspänning och rensa bland tankar. Ett sätt som också får oss att må bättre. När det gäller starka känslor, så planer de ut och går över förr eller senare. Det gör de alltid.
TAKE HOME:
- Vi kan känna ilska när vi inte vill känna sorg, men vi har börjat ana verkligheten och förlusten och reagerar på den. Det är viktigt att tillåta sig att reagera så att ilska eller stress inte fastnar i kroppen och ger oss mer ångest.
- När det gäller ilska, är det också viktigt att vara medveten om sig själv och andras ilska, så att vi inte skadar oss själva eller varandra. Om någon gör dig illa, sök stöd och hjälp!
- Om din egen känsla av ilska eller ångest blir för stark, kan det vara bra att tillfälligt försöka lugna sig själv. Man kan också fokusera på något som tar hela ens uppmärksamhet, men ändå tillåter känslan.
Förhandling
I denna fas försöker vi som individer förhandla om hur läget faktiskt ser ut. Vi börjar ta in verkligheten lite mer, så vi är inte i förnekelse längre, men vi förhandlar med oss själva. Vi vill fortfarande inte riktigt acceptera läget, utan snarare försöka PÅVERKA hur det ska bli, genom att argumentera och hitta på strategier.
Det är en fantastisk förmåga att kunna vara kreativ och söka lösningar på ett problem. Att titta på lösningar och försöka se saker från olika håll kan ju ge perspektiv och göra att man lär sig lösa problem bättre. Men då man faktiskt har drabbats av en förlust, så handlar förhandlingsfasen i grund och botten, mer om att faktiskt skjuta upp eller fördröja den insikt som förr eller senare måste komma. Den känslomässiga smärta det kan innebära och smärta vill ju vi människor undvika till varje pris. Inte minst psykisk smärta.
I lägen då vi förhandlar med oss själva, kan det låta lite såhär: ”Om jag inte berättar det för någon, så finns det inte.” eller ”Om jag stannar hemma från skolan för alla är mobbare, så slipper jag det” eller ”Han menade nog inte de han sa, när han hotade med att dela nudebilden av mig på nätet.” Det handlar om att vi försöker intala oss hopp och vi försöker övertyga oss om att vi fortfarande kan påverka. Vi vill så gärna återgå till normalitet, att vi förhandlar med annat som vi kan tänka oss att offra. En annan del i detta är skuld. Att vi själva tar på oss skulden och tänker tankar som “om jag inte hade gjort X så hade det här inte hänt”. Fast i detta läge tjänar det inte någonting till, utan vi snarare riskerar att hamna i grubblande som bara ökar smärtan.
Om vi är uppmärksamma och medvetna om hur vi resonerar, så kan vi få insikter av det. Vad är det jag egentligen prioriterar? Nu och i längden? Hur skulle jag kunna göra för att klara av det här bättre? Det är som att vi förbereder oss för nästa fas, även om man kan gå fram och tillbaka. Att vi trots allt behöva komma till den där känslan vi vill undvika, den som kan smärta, fast vi fortfarande mest vägrar gå med på förlusten.
I förhandlingsfasen finns mycket vilja till kontroll. Att vi genom att tänka att vi kan “välja”, fortfarande kan behålla makten över händelserna. Trots att något redan hänt…
TAKE HOME:
- När vi fortfarande inte vill acceptera den nya verkligheten eller känslorna fullt ut, så kan vi hamna i att vi försöker förhandla med oss själva och livet.
- Vi försöker intala oss hopp och upplevelsen av att vi fortfarande kan påverka, men vi kan också hamna i grubblande och skuldkänslor för sådant som inte är vårt fel.
- Om vi är uppmärksamma så kan vi se vad vi själva kan göra i krisen och vad vi kan förändra på ett konstruktivt sätt. Vi närmar oss nästa steg, men vill forfarande vara kvar i kontroll fast förändringen redan har ägt rum…
Sorg
Efter att på olika vis ha försökt att stänga ute insikten om förlust, kommer vi till det som behöver ske för att vi verkligen ska bearbeta förändringen. Sorg. Och sorg känns. Olika för oss alla. Det kan innebära upplevelse av tomhet, avstängdhet, förlorad motivation, trötthet, övergivenhet, ångest, en känsla av att det aldrig kommer att bli bra igen – hopplöshet. Kanske är det just det där sista som vi är så rädda för. Men även om förlusten är stor, så kommer de svåraste känslorna att kunna gå över. Även om det är svårt att känna eller tänka så just när sorgen präglar tillvaron.
Sorg är en vacker känsla, för den innebär att någonting har haft betydelse för oss. Och det måste få kännas. Det är viktigt att sorgen erkänns för att vi ska kunna gå vidare. Sorg är också en känsla, med funktionen att föra oss människor samman. Tårar i någons ansikte berättar att vi behöver ge omsorg. För många är det en signal om att gå fram och fråga hur det är. Samtidigt är det många som själva är rädda för sorg eller har fått lära sig att man inte ska visa “svaghet”, som har svårt att hantera även att andra är ledsna. Det är viktigt att komma ihåg! Om någon reagerar så mot dig så är det absolut INTE fel på dig! Sorgen är din. Ingen annan ska bestämma om det är ok att vara ledsen eller inte. Förmågan att ha och visa känslor är en oerhört viktig förmåga. Inte minst för att komma starkare ut på andra sidan, med ny förmåga och insikt om livet. Sorgen visar oss vad som är meningsfullt i våra liv. Därför behöver vi lyssna på sorgens budskap, så att vi kan leva enligt våra värderingar.
Om vi inte får känna sorg utan i stället låtsas vara glada så ökar risken att vi kommer längre och längre bort från att bearbeta förlusten och i stället fastnar i negativa tankar om oss själva som vi inte delar med någon annan. En förlust väcker ofta existentiell ensamhet – en känsla av att andra inte förstår och att man inte vill visa sig ledsen. Och det kan leda till att vi skäms mer och mer för oss själva, och inte minst kan distansen till andra (som skulle ha kunnat bli ett stöd för oss) öka. Men det man kanske inte tänker på är att just att våga dela även de sidor som känns svåra är första steget mot att få äkta kontakt med en annan människa.
Men hur ska man härda ut då, när det är som värst? Sorgen kanske känns fullständigt övermäktig. Livet kanske känns helt meningslöst. Ja, något av det viktigaste är att TILLÅTA sig känslan och samtidigt ha TILLIT till att det kommer en annan tid. Sorgen kanske inte helt går över, den kommer sannolikt att finnas kvar i dig som en pusselbit av ditt liv – men du kommer att kunna leva med den. Och kanske till och med vara tacksam över den – beroende på vilken typ av förlust det handlar om. Det är också bra att göra just sådant som känns meningsfullt – att ge näring åt det som faktiskt betyder något, trots förlusten.
En annan sak är MEDKÄNSLA med dig själv. Att vara snäll mot dig själv och kanske sänka kraven tillfälligt. Det kan vara nog så viktigt. Att vara snäll mot sig själv innebär också att ta hand om sig, genom att ge sig själv det man tycker om och behöver. Det kan vara en kopp varm choklad eller utrymme att bara sitta i solen. Det innebär att ta hand om sin kropp på alla sätt man kan. Äta mat som man tycker om, men som är nyttig och ger näring. Sova tidigt, så att man ökar chansen att få god sömn. Att komma ut i friska luften och röra på sig. Ofta kan detta få stå åt sidan om sorgen blir för tung, men de här sakerna hjälper hela dig att orka med sorgen!
Och kom ihåg att ta stöd om du behöver. Dela dina känslor med någon som lyssnar, inte dömer eller kommer med käcka tillrop. Som vi skrev i inledningen till krisskolan, det handlar om att närma sig en person som just DU har förtroende för. Du är varmt välkommen till oss i chatten på Unga Lukas, om du vill. Vi finns till för dig och vill lyssna.
TAKE HOME:
- Känslan av sorg behöver nå oss, för att vi verkligen ska kunna bearbeta en förlust. Vi kan känna tomhet, förlorad motivation, trötthet, övergivenhet, ångest och hopplöshet. Och det är så klart jobbigt, men det är ett tecken på att det vi förlorat verkligen har betytt något för oss.
- Om vi inte får känna sorg riskerar vi att må ännu sämre. Vi kan känna oss existentiellt ensamma och skämmas över att vi egentligen mår dåligt och därmed skapa distans till andra som vi egentligen hade kunnat komma nära.
- I sorg hjälper det att ha medkänsla med sig själv, göra sådant som ger mening och försöka ha tillit till att det kommer nya dagar. Det är också viktigt att ta hand om sin kropp och ta stöd om man behöver. Glöm inte att sorgen kan föra oss människor närmare varandra.
Acceptans
Acceptans betyder inte att du tycker att det som har hänt är okej, eller att du är glad över det. Det betyder bara att du har börjat ta in att det har hänt – att det är en del av din historia nu, hur jobbigt det än är. Acceptans är inte ett mål man når, utan något som växer fram över tid.
När du börjar acceptera det som hänt kanske du märker att du kan tänka på det utan att det gör lika ont varje gång. Du kanske kan prata om det lite mer, eller känna att det finns plats för andra känslor samtidigt – som hopp, nyfikenhet eller lättnad. Det betyder inte att du glömt, utan att du har börjat hitta sätt att leva med det.
Acceptans kan komma och gå. Vissa dagar känns det lättare, andra dagar svårare. Det är en naturlig del av att läka. Och du behöver inte skynda dig – du kommer dit i din egen takt.
Mening
Ja, då har vi gått igenom de faser som tillsammans ger förlusten dess psykologiska ansikte. I allt detta finns någonting viktigt: När vi går igenom en kris finns det möjlighet till läkning och utveckling. En viktig del i det, är att skapa och finna MENING i det som händer och det som är livet. Det är det vi på Unga Lukas vill bidra med, kan man säga. Att hjälpa dig att finna din väg och din personliga mening både genom att förstå det som hänt dig i livet, förstå meningen i de känslor eller symtom du kanske har och den framtid som finns där.
För mening är grejen. Upplevelse av mening gör att vi lättare kan hantera svåra saker som händer i livet. Därför behöver vi gå till oss själva och fråga oss vad som är meningsfullt i våra liv. Vad som gör oss energiska, trygga, glada, starka. Vad gör att vi kan hitta en ljusglimt i det svåra som händer oss?
Mening kan ta olika former. Det kan vara att se ut över en äng och uppleva att man är en del av naturen. Det vara tacksamhet över att kunna gå ut. Det kan vara att ha insett något om sig själv i en kris. Det kan handla om att förverkliga idéer och drömmar. I grunden handlar det där, som gör oss starka väldigt mycket, om att leva efter våra värderingar och samtidigt vara en del av ett sammanhang. En del av någonting större. Ofta genom att vara i relation med andra. Det är vi skapta för. Våra hjärnor vill vara tillsammans. Tillsammans med andra som är schyssta och får oss att känna oss trygga när vi är oss själva. Då upplever de allra flesta av oss frid och mening.
Ibland känner vi att vi inte hittar den där tillhörigheten. Vi känner oss ensamma. Inte minst i kristider, kan ensamheten överväldiga oss. Eller om vi inte har fått uppleva tillhörighet tidigare i livet. Alla människor upplever ensamhet någon gång och många upplever ensamhet ofta. Vi är inte ensamma, även om vi tror det! Vi är alltid en del av ett sammanhang. Det gäller bara att inse det och hitta sin plats i det. För att nå dit, kan det såklart vara helt avgörande, att kunna prata med en annan person. En person som vill lyssna på vem DU egentligen är och vad du önskar för att uppleva mening.
Man behöver först gå inåt och fråga sig själv, vad man vill och vad som är viktigt. Då finns också möjlighet att söka upp sammanhang, där man kan göra just det. Gör man det man verkligen vill, så brukar man hitta andra som gillar samma sak. Att hjälpa andra är också en nyckel, till att själv må bra och uppleva mening. Det är precis det som också händer i kriser. Att människor hittar på nya lösningar för att hjälpa andra och på så sätt blir en del av sammanhanget. Du kan också hjälpa andra.
Därför behöver vi prata om mening. För oss själva och andra. För att behovet av mening gör oss till människor och får oss att hitta vår inneboende potential.
TAKE HOME:
- I en kris finns möjlighet att utvecklas och då är meningsskapande en viktig del. Att våga titta in i sitt eget liv, sina känslor och önskningar. Och se vägen framåt. Mening gör att vi klarar svårigheter bättre.
- Mening kan ta olika former. Kärnan i det som många upplever kring mening, handlar om att leva efter personliga önskningar och värderingar. Samtidigt ska man vara en del av någonting större. Att ha tillhörighet till ett sammanhang. Att finnas för andra är också en del av att känna mening.
- I en kris kan det kännas ensamt och mening kan vara en svår fråga. Därför kan man behöva prata med någon som vill lyssna och vara med och utforska meningen i både stort och smått. Att hitta den där egna drivkraften, kan i sin tur göra att man hittar sitt sammanhang.