2. FÖRNEKELSE

När vi ställs inför en förlust, kan vi ofta drabbas av förnekelse. Vi VILL INTE vara med om detta, och vi tar därför inte in det. Det kan ju vara som krisen kring Corona, när vi ställdes inför ett relativt osynligt hot. Som ung kanske man inte kände sig lika rädd för, vilket också gör det klart svårt att ta in. Det är också så med oss människor, att vi gärna gör precis som alla andra i gruppen. Därför blir det också svårt att fullt ut ta in exempelvis de restriktioner som fanns, om inte andra i den närmaste gruppen gjorde det.

Förnekelse dyker upp i alla möjliga situationer. Det kan handla om relationer som tar slut, fast bara den ena valde att avsluta. När man drabbas av allvarliga sjukdomar, man inte vill låtsas om. När man får ett sämre betyg än man trott eller blir av med jobbet. När någon som blir utsatt och kränkt på olika sätt, fast omgivningen vill inte se det. Ibland kan vi hamna i förnekelse en kort tid och ibland en längre tid. Förnekelse handlar i grunden om att man omedvetet eller medvetet vägrar acceptera verkligheten och fakta. Det är ett försvar som ska göra det hanterbart för oss, för att vi ska kunna överleva och orka. Det är ju på ett sätt en positiv mekanism. Den skyddar oss mot det vi tycker är utmanande och otäckt, vilket är smart av hjärnan. Men så klart blir det ett problem om det pågår länge…

För förnekelse fungerar inte i längden. Det är egentligen lika bra att ta itu med det som är, det man känner och upplever så snart man kan. Det handlar egentligen i grunden om att stanna upp ett ögonblick och våga lyssna inåt. Vad finns där? Vad skaver? Den där oron jag går med, den där stressen eller ångesten. Vad handlar den om? Genom att våga lyssna och kika inåt på det som upplevs obehagligt eller utmanande, kommer acceptans successivt att ersätta förnekelsen. Kanske våga vid ett tillfälle då du befinner sig i en bra situation, tillsammans med någon annan som gör att du känner dig trygg.

För om det är så att man undviker mycket och inte vill känna sin känslor i flera situationer, då kan det vara bra att prata med en psykoterapeut eller psykolog. Så att vi inte fastnar i det. För känslorna är våra vägvisare och stänger vi dörren till dem, så kan vi heller inte fungera lika och lösa de problem vi ställs inför. I slutändan handlar mycket i livet om att faktiskt kunna vara i verkligheten som den är – i både medgång och motgång. För att kunna ta in och uppleva både det som smärtar och det som ger energi, glädje och hopp.

TAKE HOME:

  1. När vi ställs inför en förlust kan vi reagera med att helt enkelt inte vilja ta in verkligheten och hamna i förnekelse.
  2. Förnekelse fyller en funktion för oss, för att vi ska orka och successivt kunna ta in förlusten, men det blir ett problem om vi fastnar i det.
  3. Att våga kika på de känslor som verkligheten väcker, är grunden till att fungera bra på sikt och kunna lösa de utmaningar som vardagen ställer oss inför.