Almas berättelse

Dåtid – En berättelse från förr

Hej, jag heter Alma och vill berätta om min resa med psykisk ohälsa. Jag har haft en jobbig resa och ville prata med någon online så jag sökte upp Unga Lukas och på hemsidan stod det om projektet Unga Berättar. Jag tänkte att det skulle vara spännande ifall jag fick berätta om min resa och att andra personer kunde lyssna, förhoppningsvis så kan någon av er känna igen er.

Om vi tar det från början: Jag har haft en kämpig uppväxt, allt började redan på dagis. Jag blev arg för jättesmå saker, ledsen för jättesmå saker, och jag kunde inte varva ner när jag behövde. Jag började i första klass men mina problem blev jobbigare ju äldre jag blev. Vi fick samtal hem ifrån skolan där de berättade att jag inte hade kunnat uppföra mig på ett bra sätt under skoldagarna osv. Tillsammans med mina föräldrar bestämde vi att vi skulle göra en ADHD utredning. Jag påbörjade utredningen men det tog 2-3 år innan jag fick diagnosen.
Jag var ofta ledsen, kände ångest och var trött under dagarna. Jag hade bara några vänner under 3 och 4:e klass, resten av klassen blev irriterade på mig eftersom att de inte förstod mig. Jag försökte alltid att inte få ett utbrott och sådär, men oftast lyckades jag inte. Jag var alltid så ledsen och undrade, ”vad är felet på mig?”.

Jag kände mig oftast besviken på mig själv men tillslut pratade jag med mina föräldrar och vi bestämde oss för att prova ADHD medicin. Jag fick testa ett par olika sorter innan vi hittade något som passade just mig, den medicinen som jag äter idag gör så att jag fungerar bättre i vardagen. Under den här tiden fick jag hjälp och stöd av BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, även mina föräldrar och mitt syskon var väldigt stöttande under denna period. Jag hade aldrig klarat detta utan min familj och vänner. Jag har haft stöd under hela denna tid och jag är så lycklig och tacksam över det.

Nutid – Hur känns det nu?

Idag mår jag oftast bra, ibland är vissa dagar bra och vissa är mindre bra. Jag har kunnat kontrollera mina impulser enklare, både i skolan och i min vardag Jag har ju mina mediciner nu och det funkar bättre, jag blir inte lika arg eller ledsen, jag är lugnare och har enklare att sova! I skolan funkar det lite lite sämre, om jag tappar humöret är nästan hela min dag förstörd, då blir jag ledsen eller irriterad under resten av dagen. Jag har fortfarande svårigheter idag, som tur är jag inte ensam utan jag har min familj, vänner och skola som hjälper mig när jag behöver.

För att må ännu bättre i skolan tror jag att jag skulle behöva lite extra hjälp, det är väldigt mycket press och jag känner mig stressad, om någon kunde sitta bredvid mig hade det nog funkat bättre.

Jag tror att sociala medier har väldigt stor påverkan på ungdomar, folk som redigerar sina kroppar, skriver hat, sprider rykten mm. Jag tror att det är väldigt stressigt och att när man ser något som man reagerar på så ligger det oftast i tankarna hos en, det kan utveckla problem hos ungdomar. Hur man har det hemma och i skolan tror jag också är en stor påverkan på hälsan hos en ungdom.

För att må bättre generellt gör jag alltid saker jag blir glad av. Tillexempel så är jag med mina vänner, jag leker med min hund, kollar på film med mera. Jag försöker att inte fokusera på det dåliga utan jag tänker positivt och att jag inte ska oroa mig för saker innan dem inträffar.

Framtid – Vägen framåt

Jag ser fram emot framtiden, den känns bra och jag har planer att flytta in med min bästa kompis så jag tror att det blir bra. När jag blir lite äldre ser jag fram emot att kunna gå på fester med vänner, resa någonstans med vänner, det ser jag verligen fram emot! Jag längtar också till att skaffa mina favoritdjur när jag flyttar hemifrån.

För att unga ska må bra tror jag att de behöver omtanke och stöd av lärare och föräldrar och vänner, det behöver vi alla. Vid behov finns det även annat stöd att få. Om någon man känner berättar om att hen mår dåligt så ska man alltid försöka hjälpa personen, man ska fråga vad som hänt och varför hen mår som den gör.

Om jag skulle ge ett tips till någon annan som kanske är i en liknande situation idag så skulle det vara att våga prata om det, det är ett väldigt bra tips. Jag mådde bättre när jag pratade med tex BUP och mina föräldrar, jag tog allt dag för dag och hade tålamod. Jag intalade mig själv att jag var bra och att jag gjorde mitt bästa varje dag, positivt tänkande hjälpte mig! Och att göra massa roliga grejer med sina vänner och att ta allt dag för dag.

*Alma heter egentligen något annat.
Cajsa på äng med hund
Cajsas berättelse
Bianca bakifrån fotograferande en skridskoåkare i siluett
Biancas berättelse
Långhårig flicka fotat vid vilda vita blommor
Almas berättelse