UNGA BERÄTTAR

Fyra berättelser av unga. Om varför dom har mått dåligt, hur dom mår nu och hur de ser på framtiden. Berättelserna är till för dig så att du ska kunna känna igen dig och förstå att du inte är ensam. Det är många som har det jobbigt och vi vill öka kunskapen och förståelsen för psykiskt mående.

De unga delar med sig av sin historia för att ge kraft åt andra att ta sig vidare. Genom att läsa deras historier kan du få förståelse för hur livet kan vara och deras tips om hur man kan gå vidare. Berättelserna är anonyma och speglar olika verkliga personers upplevelser.

BIANCAS BERÄTTELSE

Dåtid – En berättelse från förr

Hej, mitt namn är *Bianca* och jag vill berätta om min resa med psykisk ohälsa under de senaste tio åren. Jag är uppvuxen i en trygg familj i en by ute på landet och har sedan ung ålder tränat konståkning vilket har blivit ett av mina största intressen.

Under lågstadiet och mellanstadiet hade jag kompisar men jag tyckte att det var en kämpig tid eftersom att det var svårt att hitta en grupp vänner som jag kände att jag hörde ihop med. Många vänner och klasskompisar hängde ihop två och två vilket gjorde att jag ofta kände mig som det tredje hjulet, jag hoppade runt mellan olika grupper och kände mig ofta utanför.

I högstadiet blev det ännu jobbigare, jag började tvivla på mig själv och tänkte ofta “vem är jag och vad kan jag ändra på för att passa in bättre?“. Eftersom att jag inte var intresserad av smink, hår osv. började jag ändra min kropp genom att kontrollera vad och hur mycket jag åt. Detta utvecklades sedan till en ätstörning som även ledde till panikångest som jag fick kämpa med under flera år.

Som tur var så kände jag snabbt att något inte stämde och att det inte kändes bra att påverka min kropp på det sättet, så jag pratade med en lärare och en skolkurator som sedan hjälpte mig vidare och gav mig stöd. I slutet av högstadiet vände det och jag kunde kontrollera mitt beteende, idag är min ätstörning mycket bättre och jag är glad över att jag sökte hjälp så tidigt.

Nutid – Hur känns det nu?

Just nu mår jag bättre, jag har blivit diagnostiserad med en depression men i stället för att se det som ett nederlag ser jag det som en del av min bearbetning och ett steg närmre tillfriskning. För tillfället känner jag mig lite skoltrött och har tappat lite intresse för saker jag tycker om, men som mycket annat går känslor i vågor så jag tror att mina intressen snart känns roligare igen.

För att må bättre så tar jag hand om mitt yttre men även mitt inre. Vid behov så pratar jag med min familj och mina vänner, jag går också kontinuerligt till en kurator ett par gånger per månad. Dom ger mig stöd och finns där för mig när jag behöver. Jag är också mån om att ta hand om min kropp på ett bra sätt och jag äter bra mat för att ge mig själv förutsättningarna för att må bättre och kunna träna på ett hälsosamt sätt.

Jag har lärt mig att psykisk ohälsa inte är något att skämmas för, att må dåligt då och då är snarare en del av livet och borde bli mer vanligt att prata om. Om man ser någon som mår dåligt så tycket jag att man ska visa att man bryr sig och att man finns där för hen. Vissa kanske vill ha en kram och känna sig sedda medan andra kanske bara vill berätta om hur hen mår. En enkel sak man kan göra om man inte riktigt vet vad man ska säga är att fråga hur man kan stötta personen på bästa sätt.

För att ungdomar generellt ska må bättre så tror jag att vi borde använda oss mindre av sociala medier, det är så lätt att jämföra sig med varandra och alla redigerade bilder som finns. Internet är fullt av intryck som påverkar oss både medvetet och omedvetet och kan göra så att vi mår sämre utan att vi vet om det.

Framtid – Vägen framåt

I framtiden ser jag fram emot att komma ut i arbetslivet och jobba inom restaurangbranschen. Jag vill skapa mitt eget vuxenliv, börja jobba, kanske plugga vidare och skaffa en egen lägenhet.

För andra som kanske är i en liknande situation skulle jag vilja hälsa: Du är inte ensam, våga prata och våga sök hjälp om du mår dåligt. Jag fick ett dåligt bemötande första gången jag pratade med vården men jag gav inte upp utan sökte vidare tills jag fick den hjälp som jag behövde. Det är lättare att bryta mönster och man mår bättre snabbare om man tar hjälp i tid, då blir det inte lika jobbigt att klättra upp på banan igen.

Något jag hade uppskattat i min uppväxt är om psykisk hälsa hade varit ett ämne som fler pratade om. Det borde tas upp i skolundervisningen och normaliseras bland eleverna, kanske skulle skolan kunna anordna en temadag kring ämnet? Jag tror att det finns många bra tillfällen att prata om det, till exempel inom idrottsföreningar.

Ofta vill och behöver många prata om hur de mår. Jag tror inte att man ska vara rädd för att prata med vänner, de som bryr sig om dig vill lyssna och hjälpa dig. Livet är inte perfekt och genom att dela jobbiga stunder så blir man bättre vänner och växer som människor. Vem vet, nästa gång kanske det är du som hjälper någon annan?

*Bianca heter egentligen något annat.

ALMAS BERÄTTELSE

Dåtid – En berättelse från förr

Hej, jag heter *Alma* och vill berätta om min resa med psykisk ohälsa. Jag har haft en jobbig resa och ville prata med någon online så jag sökte upp Unga Lukas och på hemsidan stod det om projektet Unga Berättar. Jag tänkte att det skulle vara spännande ifall jag fick berätta om min resa och att andra personer kunde lyssna, förhoppningsvis så kan någon av er känna igen er.

Om vi tar det från början: Jag har haft en kämpig uppväxt, allt började redan på dagis. Jag blev arg för jättesmå saker, ledsen för jättesmå saker, och jag kunde inte varva ner när jag behövde. Jag började i första klass men mina problem blev jobbigare ju äldre jag blev. Vi fick samtal hem ifrån skolan där de berättade att jag inte hade kunnat uppföra mig på ett bra sätt under skoldagarna osv. Tillsammans med mina föräldrar bestämde vi att vi skulle göra en ADHD utredning. Jag påbörjade utredningen men det tog 2-3 år innan jag fick diagnosen. Jag var ofta ledsen, kände ångest och var trött under dagarna. Jag hade bara några vänner under 3 och 4:e klass, resten av klassen blev irriterade på mig eftersom att de inte förstod mig. Jag försökte alltid att inte få ett utbrott och sådär, men oftast lyckades jag inte. Jag var alltid så ledsen och undrade, ”vad är felet på mig?”.

Jag kände mig oftast besviken på mig själv men tillslut pratade jag med mina föräldrar och vi bestämde oss för att prova ADHD medicin. Jag fick testa ett par olika sorter innan vi hittade något som passade just mig, den medicinen som jag äter idag gör så att jag fungerar bättre i vardagen. Under den här tiden fick jag hjälp och stöd av BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, även mina föräldrar och mitt syskon var väldigt stöttande under denna period. Jag hade aldrig klarat detta utan min familj och vänner. Jag har haft stöd under hela denna tid och jag är så lycklig och tacksam över det.

Nutid – Hur känns det nu?

Idag mår jag oftast bra, ibland är vissa dagar bra och vissa är mindre bra. Jag har kunnat kontrollera mina impulser enklare, både i skolan och i min vardag Jag har ju mina mediciner nu och det funkar bättre, jag blir inte lika arg eller ledsen, jag är lugnare och har enklare att sova! I skolan funkar det lite lite sämre, om jag tappar humöret är nästan hela min dag förstörd, då blir jag ledsen eller irriterad under resten av dagen. Jag har fortfarande svårigheter idag, som tur är jag inte ensam utan jag har min familj, vänner och skola som hjälper mig när jag behöver.

För att må ännu bättre i skolan tror jag att jag skulle behöva lite extra hjälp, det är väldigt mycket press och jag känner mig stressad, om någon kunde sitta bredvid mig hade det nog funkat bättre.

Jag tror att sociala medier har väldigt stor påverkan på ungdomar, folk som redigerar sina kroppar, skriver hat, sprider rykten mm. Jag tror att det är väldigt stressigt och att när man ser något som man reagerar på så ligger det oftast i tankarna hos en, det kan utveckla problem hos ungdomar. Hur man har det hemma och i skolan tror jag också är en stor påverkan på hälsan hos en ungdom.

För att må bättre generellt gör jag alltid saker jag blir glad av. Tillexempel så är jag med mina vänner, jag leker med min hund, kollar på film med mera. Jag försöker att inte fokusera på det dåliga utan jag tänker positivt och att jag inte ska oroa mig för saker innan dem inträffar.

Framtid – Vägen framåt

Jag ser fram emot framtiden, den känns bra och jag har planer att flytta in med min bästa kompis så jag tror att det blir bra. När jag blir lite äldre ser jag fram emot att kunna gå på fester med vänner, resa någonstans med vänner, det ser jag verligen fram emot! Jag längtar också till att skaffa mina favoritdjur när jag flyttar hemifrån.

För att unga ska må bra tror jag att de behöver omtanke och stöd av lärare och föräldrar och vänner, det behöver vi alla. Vid behov finns det även annat stöd att få. Om någon man känner berättar om att hen mår dåligt så ska man alltid försöka hjälpa personen, man ska fråga vad som hänt och varför hen mår som den gör.

Om jag skulle ge ett tips till någon annan som kanske är i en liknande situation idag så skulle det vara att våga prata om det, det är ett väldigt bra tips. Jag mådde bättre när jag pratade med tex BUP och mina föräldrar, jag tog allt dag för dag och hade tålamod. Jag intalade mig själv att jag var bra och att jag gjorde mitt bästa varje dag, positivt tänkande hjälpte mig! Och att göra massa roliga grejer med sina vänner och att ta allt dag för dag.

*Alma heter egentligen något annat.

Unga Lukas är en del av S:t Lukas och drivs med stöd av Folkhälsomyndigheten.

Cookies

Kontakt

Vill du komma i kontakt, har frågor, idéer eller tankar om Unga Lukas? Mejla hej@ungalukas.se. OBS! Ej anonym mejl. 

Ge en gåva

Swisha valfitt belopp till nummer: 123 608 32 81. Märk betalningen med UNGA LUKAS.

Vill du bli en av oss?

Intresserad av att bli volontär? Mejla hej@ungalukas.se.