Dåtid – En berättelse från förr
Hej jag heter Cajsa, jag är 20+ år och bor i en mellanstor stad. När Unga Lukas hörde av sig till mig och frågade om jag ville vara med och dela min berättelse så kändes det som en självklarhet. Det känns så viktigt att kunna hjälpa andra och kunna bidra till att unga inte känner sig ensamma. Jag är egentligen inte jättebra på att prata om tankar och känslor och vad jag varit med om. Därför tänkte jag att det här är ett bra tillfälle att utmana mig själv och växa som person.
Jag skulle nog säga att mitt mående förändrades i högstadiet, det blev mycket drama, problem med killar och dåliga relationer. Mina föräldrar skilde sig också vilket förändrade mitt mående mycket, då det blev stora förändringar under samma tid som jag blev tonåring. Jag trodde att det var fel på mig men samtidigt att det var sådär man skulle må. Att det var normalt att gråta sig till sömns varje natt. Jag visste inget annat liksom.
Jag har haft vänner som jag kunnat prata med, även de hade det tufft så vi kunde relatera till varandra och samtidigt peppa varandra. Vännerna har varit så skönt att ha vid min sida. Det var nog först i gymnasiet som jag förstod vad psykisk ohälsa, ångest och panikattacker mm. faktiskt var och att det var något jag levt med länge.
Jag hade en tuff tid ett tag vilket senare förvärrades när mitt barns pappa fick cancer och hastigt gick bort. I och med det så blev min psykiska ohälsa ännu sämre, det blev tungt och jag tog sekund för sekund. Jag kunde inte planera vad jag skulle göra dagen efter och jag hade svårt för att tänka på framtiden. Jag har gått igenom mycket tufft de senaste åren i mitt liv och därav min psykiska ohälsa. Jag tror inte att jag hade kunnat göra så mycket för att jag skulle må bättre, då det som hänt är något jag inte kunnat kontrollera eller styra. Det hade varit bra att prata mer om detta i högstadiet i skolan, det kanske hade hjälpt mig att bli medveten om vad det var som skedde och ge mig mer förståelse för situationen.
Jag har inte sökt hjälp för det alls men det kanske jag borde ha gjort såhär i efterhand, när jag var yngre, typ pratat med en kurator. Det jag också kanske hade behövt är att bara omge mig och vara med personer som får mig att må bra. Personer som ger mig energi och inte tar energi.
Nutid – Hur känns det nu?
Nu idag så mår jag ganska bra, bättre än jag har gjort på länge. Det är för att jag verkligen prioriterat min hälsa det senaste året. Att träna på gymmet har varit en viktig del och det har hjälpt mig att rensa tankarna. Samtidigt märker jag att jag blir starkare psykiskt av att bli starkare fysiskt.
Dock har jag känt mig ganska ensam och jag försökte fundera på vad jag kunde göra åt det. Nyligen hämtade jag hem min egen valp och fick sällskap alla dygnets timmar. Nu har jag alltid någon som kräver omtanke, kärlek och uppmärksamhet. Tack vare valpen kommer jag ut regelbundet och efter frisk luft känns det lite lättare att andas. Så det är nog de två allra viktigaste delarna till att mitt mående blivit bättre.
Sen har jag nyligen träffat min kärlek. En person som verkligen gör mig lycklig, som finns där för mig när jag mår dåligt och får mig att inte känna mig ensam i alla motgångar och tuffa perioder som jag gjort alla tidigare år. Så han har verkligen förändrat mitt liv sen vi lärde känna varandra. Livet har blivit lite enklare och vissa dagar känns så, så bra. Men såklart sitter den psykiska ohälsan ändå kvar, men jag är inte ensam längre.
Att tänka på vad jag behöver och vad som får mig att må bra är otroligt viktigt. Det jag har lärt mig är att det kommer bli bättre även om det så tar flera, flera år för att man ska få leva endast en vecka utan panikattacker, så kommer du dit och det kommer vara så värt det! Det jag också har lärt mig är att det viktigaste är att prioritera sig själv, för du är allt du har. Glöm inte bort din egen vilja, ditt egna mående och vad du själv behöver.
Det folk runt omkring en kan göra är att våga prata, våga fråga och våga se om du kan göra något. Även om det så bara är en kram, eller ett tyst sällskap på en promenad. Det är något jag önskat folk runt om mig gjort mer efter att mitt barns pappa gick bort. Våga prata om döden, men även om att må riktigt dåligt. Ens tankar, om att man inte vill leva. Det är ett så tabubelagt ämne men borde verkligen inte vara det.
Jag tror att många unga i dagens samhälle mår dåligt av så många olika anledningar. Men en av dem är nog det sjuka samhället vi lever i. Alla krav och förväntningar som samhället ställer. Att jobba bort hela livet, att man ska orka jobba heltid. Det måste man nästan göra för att kunna överleva med dagens höga hyror mm.
Men även sociala medier ger dagens ungdomar stress, att allt är perfekt. Att man måste se ut på ett visst sätt, ha märkeskläder osv. Man jämför sig med kändisar eller stora influensers. Om en närstående berättar om sin psykiska ohälsa så försök vara förstående, lyssna, fråga personen vad den behöver. Om du kan göra något, smått som stort.
Framtid – Vägen framåt
Just nu känner jag att framtiden ser väldigt ljus ut och jag vågar tänka på framtiden utan att må dåligt. Jag längtar och är spänd på att se hur det kommande året ser ut. Något som har hjälpt mig att överleva vardagen är att alltid ha mål att se framemot, det kan vara allt ifrån större mål till mindre mål.
Jag ser fram emot att vi snart ska flytta till ett större boende och äntligen till en ny stad. Men även små mål att se framemot. Så som att jag i helgen ska vara barnfri en natt och tanka lite energi och jag längtar till ikväll då jag ska fota, vilket ger mig energi och är något jag brinner för. Jag skulle säga att det är ett tips jag har till andra, att sätta upp mål, även om det så är för dagen eller veckan så att man har något att längta, kämpa till o sträva efter. Kanske börja med någon sport om du inte gör det. För mig har det varit gymmet och träning som hjälpt.
Jag tänker att psykisk ohälsa skulle behöva pratas mer om, framför allt i skolan, redan från grundskolan, för att öka förståelse men även för att man inte ska behöva känna sig ensam i sina känslor och tankar. Något föräldrar kanske kan göra, är inte ge sina barn tillgång till sociala medier tidigt. Jag vet att bland annat kroppskomplex kommer från sociala medier, där allt bara är en fasad och bilder är lätta att redigera eller posa så att man ser ut som det så kallade skönhetsidealet.
Umgås med folk som får dig att må bra. Våga klippa kontakten med de som bara får dig att må dåligt. Sömn och mat är också viktigt, att man har en bra balans över det och inte struntar i maten eller sömnen. Utan det blir det svårare för kroppen att orka och även psyket. Tack för att du lyssnat på min berättelse, hoppas att den kan hjälpa dig att tänka mer positivt inför framtiden.
*Cajsa heter egentligen något annat.
